Imorgon är de rättegång och jag blir bara mer och mer nevös!

Inte för att förlora eller nått sånt , men att behöva sitta mitt emot honom... 

Rättegången ska hålla på i ca 2 timmar , inte länge om man tänker så . men när d är sååå mycket känslor , jo  d är d länge allt!

Jag är sååå tacksam för allt stöd jag har fått idag/kväll   tack underbara ni , vet inte hur jag skulle klarat mig annars!

Jag vet att jag kommer klara av morgon dagen , för jag  är stark! och jag vet vem jag gör detta för ! 

wish me luck !!! 

Rättegången närmar sig med stora steg och d blir bara jobbigare och jobbigare... 

Det blir så blandade känslor ,tankar och grubbel... Jag vill kunna minnas kvällen från punkt till punkt men eftersom sprit är med i bilden är inte minnen riktigt med som d ska..

Alla säger till mig att d han gjorde inte var så jätte farligt om man tänker efter. D kunde ju  gått längre!

Men d gjorde det inte, och det "lilla" som hände var till räckligt för att knäcka mig!! 

Han var en sån person som jag litade på  , en sån som jag pratat mycket om mina känslor med och en sån person som faktiskt fick en väldigt stort förtroende av mig! 

Jag har väldigt svårt att lita på folk i vanligt fall , men litade på honom. 

Det jobbigaste i allt är nog det här med min morfar. 2 veckor innan allt hände , försökte han rädda min morfar...

Jag är även idag evight tacksam för det! Det var dels en av sakerna som fick mig att tvivla på att anmäla , att ens berätta för någon. men jag vet idag , att min morfar hade velat att jag skulle ha gjort som jag gjort=)

När jag tänker idag på att jag faktiskt tänkte hålla käft om det , hålla käft om att han faktiskt gjort som han gjort , hållt mig fast och tagit min morfars död som samtalsäm ne när han gjorde det. nej d får mig att bli riktigt arg på mig själv för att jag ens tänkte tanken på det...

Och det vart så mycket i 1...  Februari fick jag reda på att jag hade en tumör , lite innan morfar dog opereades  jag för första gången . morfar dog 28 juni och den 7 juli hände d med A...

Som sagt , d har varit mycket!

Det slutade med att jag inte sov mer än 4  timmar som max i någon/några mån. minns inte hur länge d höll på. sen trodde jag att jag var ok , då jag fick stora utbrott flera gånger vilket slutade med att jag vart tvingad in till psyket 2 gånger ..

Allt det här har skadat mig riktigt ordentligt och jag hoppas på att d en dag är nått jag kan titta tillbaks på och säga , wow ja tog mig egenom det!

en dag hoppas jag såren har fått ett plåster som varar för gott!

Nu snor jag en liten rolig lista från Karin  =) hon verkar få en massa svar så jag hoppas hoppas att jag får detsamma.

lite små rädd nu att ingen av er svarar men d hoppas jag ni gör skulle vara väääldit kul =) 

Vem är du som läser här?

Hur gammal är du?

Vad jobbar/pluggar du med?

Vad gör du när du är ledig?

Var och hur bor du?

Vad ser du fram emot?

Vad ska du göra/gjort idag?

Vad läser du just nu?

Vad ser du för tv-serie helst just nu?

vi växte upp tillsammans! du kom när jag bara var 2=) även fast du har din sjukdom har du o jag alltid haft en spec. relation...=') 

Det känns så konstigt att komma hem till morbror o du inte är där längre=/

Men du har det bra där borta!=) åh d gör mig glad<3

även fast du idag har gått o blivit så stor så att du växt om mig så kommer du alltid vara lilla Marcus för mig=)

Senaste tiden har det varit lite tufft! därför har jag inte varit här som vanligt...

Men jag ska börja tänka om , ska börja jobba med mig själv att komma över saker och se framåt!

Det är nog dags för det istället för att rymma från problemen!

Jag måste växa upp och sluta bete mig som en 5 åring som inte vet hur man  tar hand om sina problem...

Allt för dig mitt <3:a

Ända sen jag blev sjuk har jag börjat tänka sjukt mycket på just döden? Jag trodde det brodde på att jag var så sjukt rädd att jag skulle dö under  operationen! Men sen när morfar gick bort blev det bara mer o mer tankar...

Nu kan dom komma flera gånger under 1 dag...

Alltså det är inte sånna här fråge tankar typ - vad händer efter döden?

nej inget sånt...utan just att när man dör måste  man tvingas lämna alla , bli ensam. ja allt sånt ist!

Eftersom jag är kristen alltså tror på gud ,så borde jag tro på himlen! det är de gud visar oss vägen till om vi har varit en god person i vårat liv annars åker vi till helvetet!

Men jag tror inte på det där! Jag tror på gud ja! men inte himlen och helvetet!

Jag tror på ett liv efter döden! inte som buddismerna nu! inte så att jag tror att man får ett nytt liv , nej nej! =p

utan mer som judarna! att själen stannar ändå här <3

Min morfar innan han dog ,  gick på 1 spec. sätt!  går inte att förklara hur.  men ingen annan går så! det var hans ben som gjorde så att han inte riktigt kunde gå ordenligt. och det ljudet när han gick , det glömmer man inte!

och nu efteråt har inte bara jag hört det utan även folk som kommit på besök!

Jag kan inte bevisa att han varit här med forskning , men jag vet det!  vet det i  mig!

Det är just därför jag tror på 1 liv efter döden... låter inte troligt någonstans att han skulle vara här..but thats what i think! =) och då känner man sig alltid lite lugnare!